tisdag, december 22, 2009

dan före, dan före, doppare-dan

har visst missat att trycka på publiserarknappen tidigare idag, detta inlägg skrevs alltså 14.35, bjuder på det iaf, bättre sent en aldrig!

En vit jul. Löjligt vilken tajming det blev i år! (och nä det kommer inte hinna töa bort, det fattar vemsom.)
Men finfint är det, juligt om inte annat!
Var till affären nyss, skulle inhandla lite varor till det jag håller på med just nu, röd betssallad!
HURsomhelst så var det en stackars tant precis utanför som hade kört fast med rulatorn i en snödriva när hon skulle upp för en backe (läs kulle), och där stod hon.
-(tant) hallåå!
-(jag) hej!
-jag sitter fast, kan du hjälpa mig!!?, hallåå!
-va..? JAHA! javisst! ja!
Jag hjälpte henne.
Men jag kände mig sjukt dum när jag inte riktigt fattade vad det var hon ville, eller egentligen fattade jag inte att hon ville något över huvud taget, trodde bara hon hälsade...
Men hjälp fick hon! såklart.
Hon gillade verkligen INTE snön, och det sa hon med, men glad blev hon att få hjälp, hon berättade även att hon brukade köra fast lite då ochdå.
Herregud tänkte jag! Tänk er vad jobbigt, lite som när man var liten och gick på dagis och skulle gå på toa och sen...var man liksom FÄRDIG!! men ingen kom, där satt man, inte vet jag hur länge innan nån kom.
Jag menar inte att tanten har det som på dagis utan att hon har lite samma problem, att inte ¨
kunna göra (det man nu ska göra) själv!
Tanten blev glad och jag fick en rejäl vakna-upp-call

nu ska jag fortsätta putsa på min röd betssallad
PoK

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kommentera gärna :)